Hedvig Sävenryd
Ett manuskript flyger genom Lund, eller talas om i alla fall. En student i Lund har nämligen skrivit knapphändiga tips om manipulering och knullvärldens spelregler, en sexistisk sammanfattning av en (förmodar jag) ung, kåt pojke som har underkastat sig samhällets bojor. I oss alla bor dock en kåt sexist och jag vill med denna text framföra att texten är ett symptom på ett samhälleligt problem, större och mer vidspritt än incels. Här kommer därför en filosofisk sammanfattning av kärlek!
Unga människor har idag ett cyniskt förhållningssätt till kärlek, som något ouppnåeligt, och vi visar i allmänhet en stor rädsla för alla former av genuina känslor. Generellt jagar vi enkel njutning och intimitet utan risk. En stark vilja att aktivt söka kärlek möts gärna med tips om att hitta sig själv, gå i terapi och sluta jaga efter bekräftelse. Bekräftelse är ett genomgående tema i manuskriptet, särskilt för den unga, kåta, pojke som lägger hela sitt självvärde i att få knulla. Det är för oss allmänt accepterat att vårt behov av kärlek grundar sig i ett behov av bekräftelse. Detta, vill jag hävda, är en grundläggande (felaktig) tes om kärlek. Kärleken (bör) inte sökas för att få bekräftelse på sitt egna värde, utan för att kärlek i sig självt är en omvälvande och revolutionär upplevelse.
Vi har sedan en tid tillbaka levt i ett tidevarv styrt av kapitalistiska värdegrunder, något som inte bara genomsyrar samhällsekonomin, utan även våra ideal. Enligt Erik Fromm lever vi i ägandets tidevarv, en tanke som återfinns i nuvarande borgerliga regim där det är en vida spridd tes att människan av naturen är lat och passiv och att hon inte vill arbeta eller överhuvudtaget göra något (exempelvis älska) om hon inte drivs av materiell vinst, hunger eller rädsla för straff. Egocentrism har således blivit en normaliserad del av vårt privatliv, där vi har reducerats till väktare av våra egna intressen och dessutom påstås det att detta är vårt naturliga tillstånd. Människan har dock, enligt Erich Fromm, andra naturliga tillstånd, av kärlek och gåvan att ge, vikten av uppoffring och framförallt längtan att uppleva samhörighet. Mänskligheten har därför enligt Fromm ett grundläggande behov av att ha – baserat på en biologisk faktor av att vilja överleva, och ett grundläggande behov av att vara – baserat på mänsklighetens särskilda villkor och medfödda behov av att övervinna sin ensamhet.
(Han beskriver även hur behovet av att vara paradoxalt nog har gjort att vi ökat vårt behov av att ha, då rådande samhällsstruktur gör att en av våra viktigaste sammanhang är vår klass, och vårt behov av att övervinna vår ensamhet därför gör att vi känner att vi måste ha – för att få vara deltagare i den samhällsklass vi anser är vår rätta.)
Kärleken kan därför anses vara en del av vårt medfödda behov av att övervinna vår ensamhet, ett sätt att närma sig andra människor. Men vad innebär egentligen kärlek? M. Scott Peck skriver i “The road less traveled”, ett eko av Erich Fromm, att kärlek är “viljan att använda alla sina inre resurser i avsikt att främja sin egen eller någon annans andliga utveckling”, bell hooks ger oss ingredienserna “omtanke, tillgivenhet, erkännande, respekt, engagemang, tillit och öppen kommunikation”. Kärlek definieras av dessa tänkare som en aktiv handling, ett verktyg och handlingssätt som kräver och utmanar men som öppnar världen. Den som verkligen älskar någon, älskar hela världen i sin kärlek till en särskild person (Erich Fromm).
En startpunkt i att förstå kärlek är att undersöka vad det är att “bli kär” eller kanske som manuskriptet beskriver “få attraktion”. Genom Liv Strömquist otroliga bok “den rödaste rosen slår ut” avhandlas det jag vill kalla konceptet förälskelse. Jag vill börja med att undersöka just semantiken bakom detta. Att “bli kär” eller “fall in love”, bli träffad av Amors Pil enligt de gamla grekerna är en passiv, drabbande handling, något som just bara sker. I dagens språk talar vi däremot hellre om att vi “investerat tid och energi i en relation”, att man kan “förtjäna något bättre”, “inte riktigt vet vad vi är”, “man kan vara för på”, “någon vill lite för mycket” eller “there’s plenty of fish in the sea”. Språket vittnar om ett transaktionellt synsätt på kärlek, där vi både säljer oss själva och köper/investerar i andra. Att se kärlek som det oväntade fallet av ödesdigert beroende (Slavoj Žižek) är långt ifrån vår tids språk, och kanske inte ens något eftersträvansvärt, eftersom man blir just orationell och maktlös. Kanske till och med kär och galen!
En annan startpunkt är att undersöka vad som sker i kroppen. Kärlek har i otaliga naturvetenskapliga artiklar beskrivits som typ “lust, attraktion och närhet” (och i manuskriptet beskrivs attraktion som “spakar i huvudet som flippas om man gör vissa saker” – mycket killigt). Det begränsas då till biologisk materialism. Denna fysiologiska, kemiska reaktion saknar högre mening och är en bisats till det evolutionära behovet av att föröka sig (detta behov är utförligt, och fullkomligt idiotiskt omtalat i manuskriptet). Avseende denna avmystifiering av kärlek menar Eva Illouz att det kan vara en bidragande faktor till att vi inte ger oss hän till den.
Avmystifiering av kärlek kan ha sin grund i naturvetenskapliga förklaringar, men även i att filosofiskt avhandla den. Därför vill jag framtona att bell hooks förespråkar en avmystifiering av kärlek, med grund i att det krävs ett kärleksspråk som är förståeligt och inte beskrivs som något som bara “händer”, för att den ska kunna vara just ett verktyg genom livet. Hennes kärleksbrev till den gudomliga kärleken (som jag vill kalla den) är nära knutet till spiritualitet. Att kärlek och spiritualitet har en nära relation gör dem inte oförklarliga. Hon anknyter denna problematik till hur mystifiering mellan kön, och åtskillnad av kön gör kärlek omöjlig (retoriken i män är från mars, kvinnor från venus osv). Enligt henne kan inte riktig kärlek finnas i relationer som bygger på antaganden och lögner och hon kokar ner kärleken i ett självhjälpsformat. Det rätt så avmystifierade begreppet tror jag alla kan dra nytta av och just där kan vi möta gränsdragningen mellan “oj jag blev dunderkär” till “jag älskar dig och genom dig älskar jag världen”. IAF!
Känslan “bli kär” har blivit mindre och mindre vanlig, och det skulle kunna beskrivas med lite olika teorier. En teori är att den narcissistiska kulturen har gjort att vi slutat se andra människor som just andra personer, och börjat se dem som speglar som ska bekräfta vårt egna ego (exempelvis som manuskriptet beskriver, sluta se en kul nationskväll som en kul nationskväll, och börja se det som ett sätt att få andra att bekräfta att det ser ut som att jag har kul med vänner och därför är knullbar). Detta fenomen, att vi inte ser andra utan endast speglar oss själva i dem gör att vi även ser dem som jämförbara med andra (speglar) och detta gör förälskelse mycket svårt.
När man endast speglar sig själv i andra kan man inte älska, utan endast konsumera (Byung-Chul Han). En annan teori är att vi i den globala, fria världen, har en extrem mängd alternativ (jämfört med exempelvis ett by-samhälle), och att vi i det valet och kvalet av själsfrände ofta väljer rationellt med hjälp av preferenser (exempelvis definiering av icks som smalnar av våra alternativ, eller hypergami där samhället ställer högre krav på att högutbildade kvinnor dejtar högutbildade män osv), där vi helt enkelt beter oss som rationella, nyttomaximerande konsumenter även i vår relation till andra människor. Detta förhållningssätt är inte heller det en bra grogrund för förälskelse, eller attraktion för den delen. Manuskriptet som nu florerar beskriver just hur du är en nyttomaximerande konsument (eller förlåt, investerare), vilket är konsekvent med rådande samhällsdiskurs.
En annan teori, kanske den viktigaste i relation till just manuskriptet, är att sättet att upprätthålla manlig status har ändrats under de senaste 100-150 åren. Tidigare har manlig status baserats på att (bland annat) vara den med lön, att umgås i sociala (mans)klubbar, och vara patriark i familjen. Denna manliga status har tappat sitt värde exempelvis genom att kvinnor är chefer, har liknande lön, män förväntas vara pappalediga osv. Manlig status och manligheten har enligt Eva Illouz därför förflyttats till sexualitetens område. Genom sexualitetens område kan den manliga statusen upprätthållas via att ha en distanserad relation till sexualitet som signalerar självständighet och kontroll. Det anses nu även manligt att hålla inne känslor.
Detta kan jämföras med manlighetsnormen under 1800-talet som baserades på att ha starka känslor, och ge prov på sin förmåga att avlägga och hålla löften. Att exempelvis fria till en kvinna du endast sett en gång ansågs vara helt normbekräftande beteende (och statusfyllt, ett äktenskap ger dig just kontroll och du fyller din roll som patriark), och att bryta en sådan förlovning MYCKET omanligt. Medan det nu anses maskulint och coolt att ha fem flyktiga knullkompisar som har bra PPL (pris-per-ligg).
Det nya manliga idealet ger även upphov till den kvinnliga responsen att imitera beteendet, emotionell distansering, för att få hög status (och det skulle därför i ett likadant manifest för tjejer skrivas “hur verkar man ointresserad tillräckligt länge” eller “hur lång tid ska det ta innan jag svarar”, en diskurs som faktiskt är väldigt vanlig!).
Den kärlekslöse, kåta, sexisten lever därför inom oss alla. Detta genom att vi genomsyras av ett värderingssätt där vi konsumerar varandra i jakt på maximal avkastning, vare sig det är att få knulla (för att få bekräftelse på exempelvis vår manliga status), få bekräftelse genom att spegla sig i de kvalitéer ens partner har, eller att träffa någon som är av ungefär samma samhällsklass som uppfyller de preferenser man tror att man har för att få en långsiktig relation. Manuskriptet är alltså absolut inte ett verk av en ensam liten incel, utan verket av en samhällsstruktur som motverkar ett av mänsklighetens mest grundläggande behov – att övervinna sin ensamhet!
Hur tar vi oss ur detta? Som absolut början; BÖRJA ge av dig själv utan att förvänta dig något tillbaka, SLUTA vakta dina egna behov, BÖRJA vakta alla andras behov, TAPPA bort dig själv fullständigt, SLUTA navelskåda, SLUTA swipea, BÖRJA tala sanning ALLTID, ACCEPTERA dig själv men älska andra.