Vid världens ände

Sophia Sjögren

 

 

limbo och evighetssegel 

inget här tar slut det blir bara

Smutsigare Luft Att Andas

Det ska vara fint att se Världen Gå Under

som om människan, som ensam varelse 

stod utanför den konstellation 

vi förstår som världen 

nej Vi, 

trillar ut över kanten som allt annat 

lägger oss i ett dike, 

blandas ut med bråte, 

som salt blandas i vatten 

det finns ingen som kan skriva böcker om oss

denna sista våg 

att kastas ut i havet 

så oskuldsfullt ensam 

det finns ingen som kan skriva böcker om oss

hur vi föll som stjärnor 

hur vi slets baklänges genom världen 

de bad oss vända den upp och ner 

förlorade förlorare 

och översvämmade vägar 

alla dessa namn som ingen äger 

föll som kronblad 

och alla hatar renfana 

avgaser och gift 

du förtrollande sömnparalys

och så Atlantis 

det försvunna landet

jag ska fylla ett museum med era ansikten 

och alla bortglömda gosedjur 

sorgen rinner mellan dessa kullerstenar 

vajar löst vid varje stupränna 

andetaget som hänger i luften 

Helt stilla I väntan på

redan formulerade meningar

det ska vara fint att se Världen Går Under

men malmö drunknar av sorg 

alla dessa tårar 

för alla dessa kroppar

som inte fick gråta klart

vi dör allihop. fick inte se någonting.