Ebbalisa Johansson
Som entusiastisk proggälskare ställer jag den inte-så-aktuella frågan; lever proggen? Svaret blir ett lika självklart som rungande nej. Det går kanske snarare att säga att proggen existerar i en liten vakuumbubbla fylld av 60–70 talets klasskamp och alla-kan-sjunga-attityd. Vi kan lyssna på gamla godingar idag men de ger mer en nostalgisk och romantisk känsla av tider som flytt än en känsla av nutid. Däremot bidrar proggen fortfarande med glädje och inspiration – det får vi tacka för!
MEN en proggig platta som jag ändå vill påstå åldrats riktigt bra är Gregory Allan FitzPatricks Det persiska äventyret från 1977. Albumet innehåller sex covers och två egenskrivna låtar. Greg, en vilsen amerikansk vietnamdesertör strandsatt på Södermalm under 70-talet, bestämde sig av någon anledning för att börja sjunga på svenska trots att han knappt kunde språket när albumet skapades. Det blev hans kompis som gjorde alla översättningar och Greg sjöng stapplande texter på sin grova cowboy-svenska. När jag lyssnar på albumet förs tankarna till Cornelis Vreeswijks lustiga svensk-spanska när han sjunger Victor Jaras ”A Cuba”. Det är väl just Gregs amerikanska svenska som gör låtarna så satans härliga och egensinniga. Jag vill nog påstå att de är grymt coola och man kan nästan låta sig luras och tro att de är producerade idag – speciellt de låtar Greg själv skrivit. Jag läste på någon progg-gubbes föråldrade blogg att Greg var tidig i Sverige med att använda synth och loopar. Hans underliga texter och melodier bär på en tidlöshet som går bortom proggen, spräcker vakuumbubblan och väller in i nutiden.
En av mina favoriter är ”Befria Norden” (en av två egenskrivna låtar på albumet) i vilken Greg vill befria Vietnam med klarinett, snygga brallor och klasskamp. I låten beskriver han en röd dag i 70-talets Stockholm fylld av brudar och demonstrationer. FNLs “Befria Södern” drar igång marschen och Greg ber grabbarna att “för guds skull spela rent”. Men dagen har sin gång – en brud slår sönder klarinetten, Greg blir packad och lite ledsen och i bakgrunden spelas “Bandiera Rossa”. En minst sagt tragikomisk låt. Greg sjunger: ”Historien är lång, men låtar korta” – ett rätt så lattjo påstående för en nio minuter lång trudelutt, men oj sicken bra låt!
Till albumets toppar hör covern av Robert Brobergs ”Det finns ett tomrum”, Gläns Över Sjö & Strands ”Stigarna leder hemåt” och Gregs egna ”Det persiska äventyret”. Så jag säger bara: Lyssna och njut av Gregory Allan FitzPatricks charmiga cowboysvenska och flyg iväg på ett persiskt äventyr! Garanterat omossigt. Det här är progg som lever vidare.
from Dackekuriren Vol 3/25: Dackes’s Inferno, originally published 2025-11-28